Ett litet tillägg...

E ju som sagt uppe i huset och hämtar lite saker och sover kvar.
En knepig känsla som jag inte haft förut. Inte ånger, inte ledsen, en slags tomhet mera.
Det var ju en tanke att detta skulle vara och så blev det inte. Nu är det väldigt definitivt liksom. En viktig epok i mitt liv som nu verkligen ÄR över. Lite att ta in..

Känns skönt att jag har många omkring mig som orkat med alla min emitionella turer. Som inte dömt mig, utan funnits där in good days and bad! Ni vet vilka ni är så ta åt er! Utan er hade det blivit en bra mycket tuffare resa!

Nu är det framåt som gäller i tänket!
Bacchus kommer ha sitt huvudboende hos mig från nånstans i början på september. Han ska börja på sitt gamla dagis igen, vilket kommer att kräva att jag har orken att stimulera honom när han blir hämtad... Så det blir att plocka fram skogsmullen i en. :)
Samtidigt ska det bli skönt att ha han i hemmet, bara att ha honom omkring en ger ro, vilket är något jag behöver!
Har nu tagit tag ordentligt i mina sociala skills! *skojskoj*
Har börjat jobba upp kontakter som jag nästan försummat, gott mos att det finns vänskaper som består oavsett!
Ser fram emot en härligt rolig höst. (Kanske tom kan komma att uppskatta höstmörker o sånt elände)