Happy New Year!

Häng på o vinn en Tassimo - eventuellt!

KLICKA HÄR

True love!

Daredevil

Mohahaha! I won!! Well... were out with work yesterday. We got a bunch of missions to do and my team didn't win.. BUT... One mission we got was to get a dog bark in front of our videocam... we found the dog but he refused to bark.. So I went down on my four and Pelle was my master.. Then he ordered me to bark.. And damn I barked! LOL

As an extra price we had this pocal for the one who did something extra... I won it!! Yay!!

And thats about that!

A Hug (Winnie the pooh, I think)

There's something in a simple hug

That always warms the heart;

It welcomes us back home

And makes it easier to part.

A hug's a way to share the joy

And sad times we go through,

Or just a way for friends to say

They like you 'cause you're you.

Hugs are meant for anyone

For whom we really care,

From your grandma to your neighbour,

Or a cuddly teddy bear.

A hug is an amazing thing -

It's just the perfect way

To show the love we're feeling

But can't find the words to say.

It's funny how a little hug

Makes everyone feel good;

In every place and language,

It's always understood.

And hugs don't need new equipment,

Special batteries or parts -

Just open up your arms

And open up your hearts.

VIKTIGT!!

Stretar på...

Livet e ju som de e, egentligen inte så mycket man göra mer än att hänga på och följa med i svängarna. Tror det är det enklaste faktiskt, än att försöka styra alltför mycket själv. Det blir ändå inte riktigt riktigt som man tänkt sig.

Har funderat en hel del på hur människan funkar. Människans behov att ha förbannat mycket åsikter om allt, japp inkluderar mig själv i detta!
Det finns situationer i människors liv då man faktiskt bara bör hålla käft och hålla tankarna för sig själv, inte bräka på alltför mycket. Tror att vi alla måste stoppa upp och titta på den andre, läsa av hur denne mår. Är det ALLTID läge att vara totalt rak om allt.
Har noterat en intressant sak i detta. Det känns lite som ett behov folk har av att prata om allt är för OM, UTIFALLATT... Så kan iallafall JAG säga: Va var det jag sa!? Och till vicken nytta då om jag får fråga? Gnugga in?

En stor kärleksförklaring till de som tror... Och som vill tro... Och de som stödjer, lyssnar och försöker förstå.

Livet är en berg och dal bana.. Knäpp fast, Håll i... Nu åker vi!

Mor lilla mor....

Idag, hmm... igår... Det är arla morgonstund nu, klockan är kvart i fem på morgonen. Har ju en dygnsrytm som man inte ens kan kalla rytm men den funkar. :)
Hursom, var och kramade på mamma igår. Det var mysigt och alldeles för länge sedan. Äntligen börjar vädret vara så att man kan ta sig ut till henne igen. Min lilla Ford tycker inte om snö i de mängder som varit ute hos henne, plogningen är inte som här om man säger så.
Hon är rätt pigg mamsing. Hon har bullen kvar i bakhuvet och är påverkad av trycket i skallen. Men... Hon går på sjukgymnastik en gång i veckan och tränar balans. Sedan har hon köpte hem en gåmaskin så hon går ca 10min varje dag! :)
Hon använde inte rullatorn nånting när vi var där!
Hobbe var med och visade bilder från Thailand. Mamma tycker det var nice och se sitt hem därnere och omgivningarna.

Annars rullar livet på i väntans tecken.
Jag mår bra!

Kram och kärlek till de som behöver och vill!

Försök att hitta en vardag

Uppbyggnaden, vi pratatde om det igår. Allt som ska iordning igen. Det är inte bara människans habitat som förstörts, djurlivet i Queensland har ju fått en smäll också. Djuren i och kring Brisbane är helt förvirrade för de hittar inte det dom är vana vid.
Hur mycket av det vilda djurlivet som sveptes med i flodvågen vet man inte idag.

För nu är hon och Jess trygga, de bor på hotell. De har hyfsat med mat och dryck. Skulle de krisa har de ett nummer att ringa, så kommer armén med krislådan. Helt bisarrt, eller hur!?
Vad värre är, de kan inte bo på hotell tills det är klart att komma till mig. Men var ska de ta vägen?
Jag har chattat i många år och har knutit kontakter runt om i världen. Bla i Australien. En kille jag pratat med i nästan två år kom in på chatten precis när det hade börjat krisa till sig ordentligt för Mel. Han visste att vi hade träffats och ville kolla läget med henne. När han fick klart för sig hur det var, erbjöd han och hans dam husrum till Mel, Jess och Archer. Problemet är ju att dom är liksom fast i vattnet, de kommer inte ur Queensland än. Men när de gör så åker Han de 15tim det tar att hämta upp dom. Sen får de bo där tills vidare.
Nästa problem - att han en flickvän med tänket att inte störa och vara till besvär. *suck*
Men vi är under diskussion om man säger så på den fronten.

Innan vi träffades och blev ett par (Vi har känt varandra i ett och ett halvt år) så hade hon en som hon hade nåt på G med. Men i och med att hon insåg att vi båda äntligen var singlar samtidigt så avslutade hon det kapitlet. Hmm... Observera att det var uppenbarligen BARA hon som gjorde det. Denna person håller på o messar, skickar mail osv där hon förklarar att hon är beredd o ge upp allt för henne. Jag har försökt få människan att fatta, Mel ignorerar allt och ger ingen respons. Igår rann det över för min del. Då skickar denna varelse riktigt grova sms. Så jävla (ursäkta språket) respektlöst mot Mel och mig, framförallt Mel! Nu ska hon byta nummer så det blir ett stopp på detta. För i slutänden så kommer vi vara tre i vårat förhållande och det... Det ska inte få ske. Jag ser vad hon försöker med och tänker inte tillåta det.
Jag älskar min Mel och när hon väl får sina papper och sitter på planet till mig, då börjar en ny - glad tid ett Virusliv!

Börjar jobba idag... På nåt sätt så känns livet annorlunda just nu. Inte viktigt liksom. Det jag ska och måste göra, det känns trivialt. Tror att det kommer att ta lite tid att hitta poängen men det får det göra. Jag tänker leva i känslan jag har för stunden.
En sak har jag lärt mig denna vecka - vänta inte. Du vet fan inte hur nästa stund ser ut!

Brisbane - overkligt/verkligt

Vem kunde väl någonsin ana att något som sker en halv jordglob bort skulle kunna drabba mig så hårt.
Mel, min dam som har kommit att betyda så mycket för mig på så många sätt bor i just Brisbane. Brisbane som är en stad de flesta känner till idag.
I en veckas tid så har jag följt hennes och hennes dotters kamp mot översvämningarna. Den hjälplöshet jag har upplevt emellanåt har slitit hårt i hjärtat. Att inte kunna göra någonting för den som  man älskar... Jösses säger jag! Kan bara erbjuda min röst, mina ord som tröst och styrka. Prata henne till ro om kvällarna, finnas där när rädslan kom.
Sista natten innan de evakuerades, vattnet hade nått upp till andra trappsteget men rescue teamet sa att de fick vänta lite till. Mel var rädd, vi grät tillsammans - jag pratade med henne långt efter att jag hörde att hon hade somnat. Jag var kvar till hennes internet bröts återigen.
På morgonen fick jag ett sms att de hade förflyttats till ett rescuecenter, vattnet hade då de blivit upplockade kommit upp på verandan. De hade fått vada ut med vatten upp till bröstet. Med vad som fick plats i en varsin väska.
De har inte under veckan som gått kunnat äta sig mätta eller dricka tillräckligt då allt var tvunget att kokas och strömmen kom och gick.
Kommer ihåg när den första lasten med mat och dryck nådde fram... Glädjen över att få kaffe, choklad... Mat.. Dryck med smak. Trots att jag hade Mel nära som pratade och förklarade för mig hela tiden, så kommer jag aldrig att helt förstå vad hon och Jess (dottern) varit med om. Hon har beskrivit situationen för mig, förklarat sin hunger sin törst. Hon har berättat att nu är det vatten över fotknölen över knät när jag går ut på gräsmattan... Men hur ska jag nånsin egentligen förstå!?
Mel har också varit med om två stora förluster i översvämningarna. Hon har förlorat sina ena bror och sin ena syterdotter. Det är en sorg som fått stå åt sidan för att klara av det som sker just nu.
Den glädje när hon lyckades koppla upp sig från rescue center.. woow! Tårarna rann!
Hennes hund Archer var ihop med de övriga vovvsingarna i en annan del. Han är alltid med människor, stackarn var så stressad så han slängde sig mot staketet, försökte hoppa över, vägrade dricka och äta. Till slut gick Mel dit med en av sina t-shirts som luktade hon för att se om de kunde lugna honom lite. Nja.. De slutade med att Archer fick specialtillstånd och fick vara med Mel. :)
Han har qruisat runt i centret med sin rosa tröja och varit rätt mallig och fått och gett massor av kärlek. *ler*

En solskenshistoria som Mel berättade för mig:
Ett par i 70års åldern är hemma i sitt hus när de ser flodvågen. De springer ner till sin bil och kör för sina liv. Flodvågen kommer i 150km/h så de har inte en chans förstås. De vevar ner sina rutor och tar sig ut i det strömma vattnet. De kommer bort från varandra. De får tag i varsitt träd, som de delar med miljarders med spindlar! *ryser*
Där är de i 2 dagar i varsina träd, borta från varandra. Mannen kommer till rescue centret och börjar leta efter sin fru. En timme efter att han kommit dit anländer frun! Båda två omskakade men levandes. Mel berättade att när de omfamnade varandra var inte ett öga torrt!

Sen finns de historier som jag inte tänker ta upp i detalj men som vi har gråit tillsammans till. Mel har sett sådana tragedier denna vecka! Jag försöker finnas för Mel, möta henne där hon är i sin bearbetning.

Idag kom en del av sakerna från huset till dom. Mest kläder och papper. Bilderna på Jess som bebis är förstörda, alla kläder är leriga... Mel säger, det är bara materiella ting, vi lever och mår bra - det är det viktiga.
Hur det nu blir med deras resa hit till mig återstår att se. Just nu är det fortfaranda lite katastrofvarning.
 Efter dryga dygnet på rescue center så blev de erbjudna att förflyttas till ett hotell. Min första tanke och känsla var ju ett stort hurraa!! Deras också förstås.
Så de bor nu på ett hotell, de har mat och dryck. Drycken är dock begränsad så de måste ransonera för att få den att räcka en vecka. De kan duscha men inte dricka vattnet i kranarna. De har tv och bättra tillgång till Internet.
Nu har det varit hyfsat väder i 2dgr och vattnet har sakta sjunkit bort. De säger att de kommer att kunna gå tillbaka till sina hus (Det som e kvar av dom) om ca en vecka. Då börjar det stora jobbet att börja bygga upp allt igen. Både rent materialistiskt och emotionellt.

Nu väntas det inom en snar framtid en cyklon dra igenom Brisbane. Det dom hoppas på att det har torkat upp tillräckligt mycket så att jorden klarar av att ta hand om det som komma skall. Att det inte kommer som en påspädning på redan så skadad jord.

Jag har haft "semester" sedan i tisdags, jag har inte sovit mera än korta stunder. Alltid stått Stand by för när Mel har kunnat connecta. Oavsett på dygnet så har jag funnits tillgänglig. Så tacksam över min chef, över hennes förståelse över något som vi som inte är i Brisbane inte kan förstå!

I all denna röra av känslor så känner både Mel och jag att det är något som har stärkt oss, våran relation. Vi har suttit tillsammans genom svåra stunder och pratat och pratat. Jag har suttit med henne när hon har sovit och internet har tillåtit. Läst aftonbladet för henne på svenska, bara så min röst har surrat i hennes headset. *ler*

Så många tankar och känslor far runt inom mig... Finns nog en viss risk att det snart kommer ett inlägg till i detta ämne. Detta är de som är inom mig idag, som vill komma ut för nu.