Hm, var att börja? Från det senaste och bakåt eller bakåt till nu, tar lite mer kaffe medans jag klurar på det.
Kaffe nr 2 bredvid nu. :)
Jag har en underbar relation med en kvinna i NC, USA. Vi har haft kontakt i drygt 1 år nu, träffats 2ggr endast. Det kostar inte gratis att ses. Hon är i en situation där hon inte har möjlighet att komma hit till mig i Sverige och jag jobbar inom barnomsorgen. (Behöver jag säga mer om det ekonomiska läget?)
I henne har jag äntligen funnit någon som visar mig den uppskattning jag saknat i mina tidigare relationer. Hon bekräftar mig på ett sätt som stärker mig! Äntligen funnit någon som accepterar och RESPEKTERAR mig precis som jag är. Hon får mig aldrig att känna att jag är mindre värd, någon man kan utnyttja för egen vinning.
Något som jag tyvärr råkat ut för i en del tidigare relationer. Jag ska inte skylla på dom, jag har mig själv att skylla också. Jag måste lära mig att det är ok att säga nej. Att ta ett steg tillbaka när magkänslan säger så!
Vart jag och Jen tar vägen i våran relation vet jag inte idag. Jag vet bara att ingen har fått mig att må så bra och fått mig att känna mig så stark tidigare. Vi är värda att kämpa för! Det är ekonomi och tid som sätter käppar i hjulet för oss och det blir tungt ibland.
Mycket av min övriga tid går åt till mamma. Antingen mentalt eller så är jag och hälsar på henne.
Hjärntumören är borta och var godartad, så den kan vi lägga till handlingarna.
Det som spökar nu är att det läcker ut ryggmärgsvätska där tumören satt. Detta har gjort att hon numera har en stor bula där de gick in för att ta bort tumören. Mamma har infektion (trodde de först)i kroppen och har gått på flera tunga antibiotikakurer under sommaren, utan att få bukt med infektionen. Nu är det senaste att de tror att det är en inflammation där det läcker. Men de vet inte exakt VAR det läcker i huvet. Så länge mamma visar på infektion/inflammation så kan de inte sätta in en shunt. Shunten ska leda bort vätskan som läcker ut, till magsäcken där kroppen tar hand om det.
De har tagit en massa prover på sjukhuset i Eskilstuna som de har skickat till neurofolket i Uppsala. Så nu är mamma utskriven i väntan på kallelse till Uppsala. Hon går nu iaf, det gjorde hon inte för en tid sen. Iofs med rullator, men hon går! Och när jag var hos henne sist så lagade hon mat för första gången sen Gud vet när! :)
Mamma och jag när Hobbe och jag var ner till henne och Bosse i Thailand.
Bacchus... Min sambo. :)
Det är han och jag nu. Men jag har ett supergott litet gäng som backar upp mig när jag behöver. Som har varit mer än guld värt för mig. Kan inte nog tala om hur mycket jag uppskattar dom!! Både för alla de ggr jag åkt/åker till mamma och när jag varit hos Jen i USA. Jag hoppas (och tror lite iaf) att jag visar min uppskattning på andra sätt. :)
Sedan går Bacchus på superdagiset nr1! Angskärs hunddagis... De tar emot honom på kort varsel och ger han allt han behöver och lite till! Så Bacchus och mitt skyddsnät är rätt vattentätt faktiskt. *ler tacksamt*
Vi har fått in rätt sköna kvällsrutiner och jag älskar våra soffkvällar! Han ligger nära men inte inpå... Smackar lite i sömnen medans jag surfar runt eller pratar med Jen. Han har vant sig vid att jag sitter uppe sent som attans ibland. De ggr tackar han för kaffet och går in och lägger sig i sängen... På SIN sida! :D
Sen har vi självklart... ENYA, Ewa och Patrik. Enya och Bacchus är en kärlek som står över det mesta jag sett. Ja, jag vet att det "bara" är hundar. Men ni ska se dom tillsammans så skulle ni förstå vad jag pratar om. :)
Måste också gå in på mina vänner som för mig är som familj. Älskar min vänksapskrets, som en stor trygg familj är ni! Oavsett om vi ses mycket eller lite så är ni där. Utan er så hade jag nog varit något ryggradslöst litet kryp. :D
På allvar, min vänskapkrets/umgängeskrets är verkligen något jag försöker värna om så gott jag kan!
Återigen så är det tiden som gör att jag emellanåt får lite panik över att jag inte hinner med att träffa er alla som jag skulle vilja. Men ni finns ju kvar, så nåt rätt måste jag ju göra! ;)
... Och en hög till!! *kärlek*
Höstsegheten har börjat göra sig påmind... Tror litet Virus ska gå i ide o poppa upp som en liljekonvalj till våren. :)
