Lärdomar och erfarenheter

Jag visste det redan när du viskade "Ja" hur det skulle bli. Men jag ville ändå att du skulle stå för ditt val, att du skulle säga det.
Jag går nu vidare med ny lärdomar i min ryggsäck, nya erfarenheter... Tankar om vad det är jag vill ha och inte.
Ärlighet... Känns som en klyscha idag men det är det verkligen inte! Jag har inte levt ärligt alltid men jag har försökt i mina relationer, både vänskapliga och i kärleksrelationer spela med öppna kort. Inte alltid som det har studsat tillbaka dock.
Att inte skapa drömmar med en annan människa... Hålla mina drömmar till mig, sen om det kommer in en människa i mitt liv som jag eventuellt vill dela dom med så kommer det dröja... Kommer inte planera månader, år framåt. Vill inte få den besvikelsen huggen i ryggen igen.
Kommer lyssna på mina intuitioner direkt, inte putta dom åt sidan, lita på vad mina instinkter försöker säga mig.
Nej, jag är inte bitter, inte arg... Mera besviken, kanske mest på mig själv för att jag tror på orden jag får höra... Att jag fortfarande, 40år gammal kan vara så naiv.

Nu ska jag se framåt.
Igår var exet uppe med resten av Bakelitens saker till mig, så nu känns det väldigt definitivt att han är med mig och bara med mig. Kändes inte jobbigt alls att ses, få sakerna och sedan en kram, hej då.

Jag har min relativt stora klan av riktiga ärliga vänner, som finns för mig närhelst det trasslar till sig för mig. Vare sig det är sjäslig eller praktisk kris så finns ni där! Är så fantastisk tacksam att jag har er alla! *kärlek*

Nu har jag först Thailand att se fram emot, Hobbe och jag åker 8mars 14dgr. Ska bli så skönt att få vila själen, njuta av ljuset.
Förhoppningsvis så kommer vi träffa mamma därnere. Förhoppningsvis så är hon frisk nog att kunna flyga ner.

Hörde rykten om att Pride eventuellt skulle tillbaka till Tanto. Då jag inte hört mycket om hur det var på Gärdet så förutsätter jag att det inte var en Hit. Och stämmer ryktet... Ja, då är det garanterat Pride med alla vänner från när och fjärran i sommar! :)

Jobbet känns som en oas just nu, där finner jag vila... Har jag alltid gjort. När världen ruttnar omkring mig så är jobbet en trygghet jag kan lita på. Alla underbara kollegor som kramar och klappar på mig... Tycker att jag är bra som jag är.

Nu närmaste framtiden så ska jag bara andas, samla mig... Få ordning på det som är Jag.

Jag har ett bra liv! Många vänner som bryr sig, några riktigt nära som finns 24/7, bra jobb som jag stortrivs på, BacchusBakelit som jag älskar, bil och lägenhet... Vad har jag egentligen att klaga på?

Vore trevligt om jag kunde slippa trassel en tid, att bara få bygga upp mig själv lite igen... Känna mig hel.
Aningens lite trasig efter diverse kärlekstrassel detta år...
Ska jag nånsin lära mig?