Kaffeknarkare...

Vad vore väl mitt liv utan mitt kaffe... Överallt där jag landar drar jag i mig kaffe, halv kopp här, hel kopp där...

Nej, jag bantar INTE... PUNKT! Så jädra trött på frågan om jag bantar. En sak är ju att folk ser och kommenterar att jag gått ner i vikt, men bantar gör jag inte. Min kropp och mitt psyke reagerar på något som jag inte just nu kan styra över. Vissa dagar äter jag "normalt", andra dagar nästan inget. Så är det och så får det vara för nu. Jag har att ta av. :P

Personligen så tror jag att det är först NU som min kropp och själ reagerar på allt som hänt sedan nyår typ. Min separation från C. Inte på så sätt att jag ångrar den, eller min tid med henne. För det gör jag verkligen inte.
Men nånstans måste det komma en reaktion på allt man satsade i det förhållandet. Jag trodde ju faktiskt ganska länge på att hon var "it".
Nu är huset på försäljning. Hon har fått lägenhet. Bacchus ska flytta till mig. Huset ska bli nån annans. Vi kommer ha en helt annan relation för många år framöver då vi ska klura ihop Bacchus vara här/där osv...
Förr eller senare kommer ju verkligheten ikapp en, nu är det nog så för min del.

Är samtidigt så glad och tacksam över det jag har nu. De vänner som jag har omkring mig som bjuder på skratt, allvar och allmänt trevlig tillvaro. :)

Men utan mitt kaffe vore jag intet... ;)