Blir ett PS! här...
Efter mitt blogginlägg så ringde en god vän till mig och frågade om jag var körbar vilket jag var.
Hennes son hade ringt och stod med en kille som var tydligen dyngfull och ville få hjälp att få hem han.
Sagt och gjort, plockade upp min vän och så åkte vi och kollade status på killen. Han var verkligen så nära Mariapolen man kan komma utan att faktiskt behöva åka, men tanken flög genom våra skallar. Fanns inte en muskel eller led som fungerade på honom!
In med killen, sonen och en kompis till som fick sköta spypåsar och killen medans vi började spåra upp nån förälder.
Fick tag på en vuxen efter ex antal samtal hit o dit. Ut till mörkaste Flaxenvik med pöjken. Efter prat med föräldrar så skjutsade jag hem den nyktre kompisen till slussbrovägen. Sen hem till min vän på en nattkaffe och efterprat. Tog med mig deras gäster på hemvägen och släppte av dom vid Favvan... Så, nu är jag äntligen hemma igen.
Känns som man faktiskt för en gångs skull gjort skillnad i någons liv. Känns bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar